12 § Svar på interpellation 2006/07:405 om kirurgisk behandling vid whiplashskador
Anf. 90 Socialminister GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Herr talman! Ylva Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag planerar för att säkerställa att även personer med långvarig smärta orsakad av whiplashvåld ska kunna erbjudas effektiv behandling inom svensk sjukvård. Ylva Johansson har också frågat mig om jag avser att initiera en sådan vetenskaplig studie av de aktuella kirurgiska metoderna och diagnosmetoderna som föreslås i Socialstyrelsens rapport för att åtgärda det bristande kunskapsläget om dessa metoders effekter.
Generellt gäller att ansvaret för att bedriva en effektiv hälso- och sjukvård ligger hos huvudmännen, det vill säga landstingen, medan vetenskapliga studier huvudsakligen bedrivs av universitet och högskolor.
I rapporten Förutsättningar för en svensk utvärdering av kirurgisk behandling vid långvariga besvär efter whiplashvåld – det är korta koncisa rubriker här – som Socialstyrelsen överlämnade till regeringen den 15 februari 2007 redovisas resultatet av regeringens uppdrag till Socialstyrelsen och Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) i frågan. Av rapporten framgår att det i dag inte finns tillräcklig vetenskaplig dokumentation avseende triggerpunktskirurgi och inte heller stabiliserande kirurgi vid behandling av whiplashskador. I rapporten görs också bedömningen att det finns goda förutsättningar att genomföra vetenskapliga studier av stabiliserande kirurgi vid diagnostiserad instabilitet samt att det finns förutsättningar att göra studier av triggerpunktskirurgi.
Med utgångspunkt från att ovanstående rapport visar att den vetenskapliga dokumentationen som finns i dag ännu inte är tillräckligt omfattande, har Socialstyrelsen och SBU gjort bedömningen att dokumentationen behöver förbättras för att man ska kunna bedöma om de aktuella metoderna är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Jag avser att noggrant överväga de slutsatser och bedömningar som redovisats i rapporten innan jag tar ställning i frågan.
Den kliniska forskningen som utförs i samverkan mellan hälso- och sjukvården och universitet och högskolor utgör en utomordentligt värdefull källa för kunskap som kan användas för utvecklingen av nya effektiva behandlingsmetoder. Regeringen är mycket angelägen om att främja utvecklingen av nya effektiva behandlingsmetoder. Jag är därför mycket nöjd med att regeringen den 15 mars 2007 beslutade att tillsätta en utredning om den kliniska forskningens behov och villkor i syfte att stärka den svenska kliniska forskningen. Resultatet av en sådan utredning kommer att främja all klinisk forskning.
Anf. 91 YLVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Tiotusentals människor skadas varje år på ett sådant sätt att de får bestående problem av så kallat whiplashvåld. Det sker ofta i samband med trafikolyckor, men det kan också vara av andra skäl.
Man har konstaterat att svåra skador efter whiplashvåld har ökat ganska kraftigt de senaste 20 åren. Man konstaterar också i Whiplashkommissionens rapport att ungefär tio procent av dem som skadas får allvarliga bestående men. Ungefär hälften av dem har mycket svårt att komma tillbaka.
Det förtidspensioneras kanske två personer varje dag i Sverige på grund av just whiplashvåld. Det är naturligtvis inte den enda skada som orsakar mycket lidande för människor och gör att människor inte kan komma tillbaka till arbetslivet. Det finns naturligtvis många andra skador som människor också kan råka ut för med motsvarande svåra konsekvenser.
Det som är speciellt för dem som drabbas av whiplashvåld är att många upplever att de inte kan få relevant vård och behandling i Sverige. Man kan konstatera att det egentligen inte finns någon bra behandling som leder tillbaka till arbetslivet. Många individer vittnar om att de har kunnat få behandling på två specifika kliniker – en i Tyskland och en i USA. Enstaka individer vittnar om fantastisk rehabilitering och smärtfrihet efter det.
Det är den specifika bakgrunden till min fråga.
De två metoder som är aktuella – triggerpunktsmetoden och stabiliserande kirurgi – är metoder som inte har utvärderats vetenskapligt. Det tycks som om ingen tänker göra det heller. Ändå skickas människor dit och de som har råd reser på eget bevåg och får behandlingen utförd. Många tycks bli nöjda med behandlingen.
Det är naturligtvis inte tillfredsställande att skicka människor till medicinsk behandling som vi inte har någon aning om om den följer vetenskap och beprövad erfarenhet och om det är tillräckligt tillförlitliga metoder. Det måste naturligtvis säkerställas.
Om man kan säkerställa det så att man vet att det är bra metoder i vissa specifika fall bör de kunna införlivas i den svenska sjukvården.
När jag satt i regeringen väntade jag på att någon av alla dem som har ansvar – både i Sverige och i andra länder – skulle ta initiativ till att bedriva den här typen av forskning och vetenskapliga studier. Inget tydde på att någon tänkte göra det. Under tiden befinner sig människor i ett lidande och vi får fall i försäkringskassan där man ska bedöma huruvida man ska bekosta behandlingarna utomlands eller inte utan att ha tillräckligt medicinskt underlag.
Den här situationen är naturligtvis väldigt otillfredsställande för alla de människor som lider och invalidiseras svårt av sin smärta. Som ansvarig för svensk sjukvårds kvalitet, tycker jag, att om det finns behandlingsmetoder som kan hjälpa och som vi kan utföra i Sverige ska vi använda dem. Innan vi kan göra ett sådant ställningstagande måste vi ha ett bättre underlag.
Det var mot den bakgrunden som den socialdemokratiska regeringen gav det förberedande uppdrag till Socialstyrelsen och SBU som nu har redovisats. Det var för att få underlag till hur kunskapsläget ser ut och för att kunna göra bedömningen av förutsättningarna för en egen klinisk studie i Sverige.
Nu har man gjort bedömningen att det skulle vara möjligt. Vi har förutsättningar i Sverige att göra den här bedömningen och inleda en sådan större studie. Det tycks inte finnas någon annan som gör det eller har planer på det.
Mot den bakgrunden vill jag fråga Göran Hägglund, som nu säger att han ska överväga detta: Hur ser Göran Hägglund på det här problemet?
Anf. 92 Socialminister GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Herr talman! Jag kan hålla med om nästan allt det som Ylva Johansson har sagt. Väldigt många människor i vårt land lider av skador som vi i dag inte förmår behandla effektivt i Sverige, alltså whiplashskador.
Jag har också mött människor som har genomgått operationer utomlands och som själva beskriver sig som helt symtomfria och i dag friska. Precis som Ylva Johansson beskriver har vi varit överens om att om vi ska bedriva den här typen av verksamhet i Sverige bör den bedrivas i enlighet vetenskap och beprövad erfarenhet. Det handlar om att slå fast att metoderna i stor skala ger de effekter som vi kan se åtminstone i enstaka fall – även om de enstaka fallen sammantaget är ganska många.
När det gäller triggerpunktskirurgin har jag förstått att man har opererat många hundra – kanske upp emot 800 – personer varav kanske en tredjedel är svenskar. Det är ganska många som har funnit skäl att transportera sig över halva jordklotet för att genomföra behandlingen i USA. Även stabiliserande operationer är det många som har genomgått.
I dag vill jag nöja mig med att lämna det beskedet att vi ska göra en noggrann bedömning av frågan innan vi tar slutlig ställning. Vi har sett underlaget och konstaterat att Socialstyrelsen och SBU har sagt att vi behöver ytterligare något förbättrad dokumentation innan man kan bedöma om detta är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet – den grund som vi är överens om ska gälla för de metoder som vi använder inom svensk hälso- och sjukvård.
Anf. 93 YLVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Det är bra att vi är så pass överens, Göran Hägglund.
Det som är speciellt med de här behandlingsmetoderna är att det egentligen är två personer som gör dem. Det är Abbas Montazem i Tyskland och Åke Nyström i USA. Det är inte metoder som är internationellt vedertagna, utan det är egentligen två individer och deras kliniker som bedriver detta. Uppenbarligen upplever många människor att de har blivit enormt hjälpta av det.
Det är bra att Göran Hägglund ska överväga detta. Jag menar att vi redan nu har ett mycket bra underlag med det arbete som Socialstyrelsen och SBU har gjort.
I det svenska samhället har vi ju oerhörda kostnader för de här människorna. Bortsett från deras personliga lidande och hur det drabbar deras familjer är det en oerhörd kostnad eftersom många av dem aldrig kan komma tillbaka i arbete eftersom de är så svårt invalidiserade av sin smärta. Många gånger drabbar det hela familjen.
Det borde därför samhällsekonomiskt vara klokt att utreda huruvida vi skulle kunna behandla, kanske inte alla, men flera av de här personerna om man kan göra en lämplig diagnostik med de här metoderna.
Jag förstår inte riktigt det som Göran Hägglund säger om att vi behöver mer dokumentation. Det rapporten säger är ju att det inte finns dokumentation och att det är därför som man talar om att det finns förutsättningar för att göra en studie och att den studien rimligen måste innehålla diagnosmetoderna, som är viktiga inte minst för att man ska kunna ta ställning till den stabiliserande kirurgin och för att undersöka triggerpunktskirurgin. Det finns två duktiga kliniker i Sverige som har kommit in med konkreta förslag på hur sådana studier skulle kunna läggas upp.
Det som vore intressant med en sådan klinisk studie är att man skulle få möjlighet att pröva detta på ganska många individer i Sverige. Det finns många som är beredda att ta stora risker för att slippa den smärta som de lider av. Det ser vi ju på de människor som gör stora ekonomiska uppoffringar för att på egen hand bekosta resa och behandling. De gör det utan att ha något vetenskapligt underlag för om behandlingarna fungerar.
Jag tycker att det finns underlag för att ta ställning utifrån det som Socialstyrelsen och SBU har rapporterat. Precis som man föreslår från myndigheterna är det viktigt att också väga in de samhällsekonomiska aspekterna. Jag tror att det skulle vara mycket lönsamt för samhället att en gång för alla få svar på om de två metoder som används av dessa två kliniker skulle kunna bidra till att hjälpa många fler av alla dem som lider och invalidiseras svårt av whiplash-skador i dag.
Anf. 94 Socialminister GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Herr talman! Jag tror inte att vi kommer så mycket längre i den här diskussionen just nu. Vi ska ta del av detta och fördjupa oss ytterligare i det. Vi ska noggrant överväga de slutsatser och bedömningar som har redovisats från Socialstyrelsen och SBU och vi ska ta ställning.
Vi minns vad som finns i bakgrunden, eller möjligen i centrum om man så vill, nämligen personer som lider svårt. Men det gäller naturligtvis också att vi väger detta mot det som vi vill ha för övrigt och naturligtvis också att vi har metoder som är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Anf. 95 YLVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Det är mycket positivt. Och tack, Göran Hägglund, för det svaret. Jag kommer att följa denna fråga, och jag hoppas att dessa överväganden inte ska behöva ta alltför lång tid.
Överläggningen var härmed avslutad. |